Underkastelse av Michel Houellebecq
när jag läste retorik sa min lärare att hennes favoritförfattare var Michel Houellebecq. vi skulle läsa Underkastelse (fr. Soumission) och analysera den i två månader. jag läste den snabbt, men tyckte inte den var något speciellt. eller jo, den var speciell - mycket speciell egentligen. jag tyckte väl bara inte att den tilltalade mig just då. det jag uppskattade med den var hur houellebecq skapade ett rum för läsaren att tolka fritt. vem man var och hur man läste skapade en berättelse med olika mening.
vi började läsa recensioner, bland annat Kajsa Ekis Ekman för DN som var arg och provocerad (här). med all rätt. efter flera olika typer av analyser av boken fick jag dock se den i ett annat ljus. jag såg språket och berättartekniken på ett helt annat sätt och blev imponerad och provocerad och intresserad. Michel Houellebecq är Frankrikes mest sålda författare idag. vår lärare berättade att Houellebecq flyttade ifrån Frankrike till Irland eftersom det var det enda landet som fortfarande tillät rökning inomhus. jag har kanske en förkärlek för osympatiska karaktärer och Houellebecq är en sådan. vilket ledde till att jag började läsa mer om honom, bland annat Karl Ove Knausgårds recension av Underkastelse i The New York Times (här).
det som är härligt med den här recensionen är väl mest kombinationen av författare - Knausgård och Houellebecq, sådana manliga mansmän. jag uppskattar dock att läsa olika recensioner av Underkastelse eftersom det säger mycket om en person och dens öga. det var intressant att läsa vad Knausgard såg, var han lade sisn kraft och hur grundligt han ville läsa historien. kanske var det även här som jag började tipsa om Underkastelse till andra. Underkastelse gavs ut samma dag som attacken mot Charlie Hebdo i Paris 2014, Houellebecq var dessutom på framsidan för tidningen. utgivelsen blev med ens så mycket mer komplex eftersom Houellebecq ofta anklagats för islamofobi och rasism, att Underkastelse dessutom handlar om hur presidentvalet i Franrike 2017 leder till extrema samhällsförändringar i takt med att det fiktiva partiet Muslimska Broderskapet får makten gjorde inte saken bättre. både boken och Houellebecq fick stor uppmärksamhet och många skyllde attentatet på Houllebecqs författarskap.
jag kan ha långa utlläggningar om vad som är rätt och fel i Underkastelse, eller vad som kan uppfattas som rätt och fel. den uppvisar kvinnohat, sexism, islamofobi, rasism, elitism och antagligen allt du vill och inte vill finna. men att analysera den under så lång tid fick mig att se någon slags charm i just det, den stora del som läsaren får ha i att skapa ett syfte. man kan läsa den som satir eller som en idéroman, som existentialistisk eller rasistisk. Houellebecq säger att han inte vill provocera, att det inte finns något syfte. bara det är provocerande såklart.
efter det att jag introducerades för Houellebecq för första gången kändes det som om han dök upp lite var stans. jag fick höra talas om filmen Kidnappningen av Michel Houellebecq från 2014. en spelfilm där Houellebecq spelar sig själv, han blir kidnappad av ett par män som tar med honom till en gård på landet. i filmen diskuteras Houellebecqs författarskap och människors uppfattning av honom som person och vad hans romaner har för syften. men framförallt porträtterar den kanske bara Houellebecq så som man tror att han ska vara. jag hade väldigt kul åt den, och Houellebecq som karaktär i en fiktionell historia. sedan stötte jag även på honom i De polyglotta älskarna av Lina Wolff. där kändes han som en fransk författare inslängd för att ge en karaktär något slags säreget drag med en "väldigt speciell" eller typisk västerländsk manlig romansmak. en av karaktärerna i De polyglotta älskarna skulle på ett sätt vara en karikatyr av Houellebecqs alla manliga huvudkaraktärer.
Underkastelse var till en början inte en bok som jag skulle få för mig att rekommendera till någon. men efter ett tag insåg jag att det var en roman som man inte kunde undgå att prata om, Houellebecq är liksom det beskrivs i De polyglotta älskarna - ett intressant äckel. jag vill lite motvilligt men även nyfiket läsa mer av och om honom och jag kommer nog fortsätta att rekommendera att läsa något av honom. hur Underkastelse står sig nu när presidentvalen i Frankrike som porträtteras i romanen nu är över, återstår att se.
