Hey Princess av Mats Jonsson
"Den optimala 90-tals-skildringen" står det på framsidan, men jag vet inte det. Hey princess är en självbiografisk serieroman som handlar om Mats olika kärleksrelationer i tjugoåsåldern. Hans förälskelser varvas med festivaler, krogbesök, studentmisär och Galago-jobb.
För det mesta är det bara satirisk självömkan, men väldigt sällan är jag underhållen. Ovan är från första sidan, då skrattade jag lite men sedan var jag rätt tyst. Mats är rätt provocerande karaktär, jag sympatiserar inte med honom. Han vill framstå som en slags blyg och osäker good guy, samtidigt som han försöker göra narr av just de bristerna. Men Mats är inte så olik antagonisten Marcus Gerdin, den Osköna Snubben, något han själv kommer fram till under lite självransakan.
Mats resa i att hitta sig själv och hitta sin kärlek tycks dock inte leda någonstans. Han glider runt som folk gör mest och lär sig inte speciellt mycket av sina misstag. De popflickor han stöter in i leder till tama relationer där Mats självcentrering är rätt tydlig. Det som är charmigast med Hey Princess är att den utspelar sig på just 90-talet, men att den skulle vara ett optimalt porträtt avd en tiden tvivlar jag starkt på.